Kräkfärdig av brev?

Har precis avslutat ett långt långt långt brev till Micke där jag skrivit exakt vad jag har känt och fortfarande känner om allt som hänt osv..
Visst dock inte när jag började skriva att det skulle få mig att få så pass dåligt. Har fått sprungit på toaletten och kräks 2 ggr.
Vet att hade det suttit en psykolog brevid mig nu så skulle han/hon säga att det är förlösande eller nåt.. ha ha Och ja det kanske stämmer, förhoppningsvis så är det här brevet förlösande på nåt sätt. På ett sätt som gör att jag kan gå vidare med mitt liv och inte fucka upp allt som jag hittills lyckas med.
Försökte mig på att skriva ett brev till honom strax innan jag gav mig iväg till Asien i 3 mån, men lyckades aldrig ta mig till att posta det, slutade med att jag rev sönder det istället. Var nog kanske inte riktigt redo då, men är nog det nu.
Frågan är väl hur reaktionen på brevet blir. Han vet juh nu att jag vet att han lever och inte är död (som han skickade sina vänner att säga att han var) så han kanske väntar sig det här?
Hoppas på att få ett svar iaf och förhoppningsvis ett avslut.

Hade säkerhetsutbildning på jobbet igår. Malin gjorde juh bort sig som vanligt, men ja dom andra fick sig juh ett gott skratt iaf så det va väl bra. Kan va en säkerhetsrisk att berätta vad som hände (haha) men kan lova att det va sjukt roligt iaf :)
Pratade om att körkort och köra för fort osv oxå, och självklart så kollade ALLA på mig då och sa att ja de är juh Malin duktig på.. ha ha Fan va jag älskar folket på jobbet! :)

När jag kom till jobbet igår så fick jag veta att Ulrika hade brutit ihop och blivit hemskickad oxå. Stackarn, jag lider verkligen med henne just nu. Det kan inte va roligt att sitta med 3 barn och en karl som man älskar och han helt plötsligt kommer och säger att han inte orkar längre utan ger upp. Idiot!! Har man 3 barn tillsammans då får man fan ta och kämpa lite och inte ge upp så lätt, som det faktiskt verkar som att han gör.
Vet inte vad det är med killar, men dom verkar ge upp alldeles för lätt. Lite motstånd och då är det inte värt nåt längre utan då struntar man i allt och går till nästa människa.
Hoppas verkligen det löser sig för henne iaf, har sagt att det bara är att ringa om hon vill att jag ska komma över och leka med barna så hon får lite "privat" tid. Jag älskar juh barn och bryr mig inte så mycket om dom gråter lite + att hennes dotter och jag kommer väldigt bra överens. Hoppas bara att hon tar mitt råd och ringer!

Igår när jag kom till jobbet så kom chefen fram till mig och frågade om det hade hänt nåt speciellt?! Njae det har det väl inte (vill juh inte direkt säga att livet suger till chefen). Då säger han, ja men du ser så jäkla lycklig ut Malin. Har aldrig sett dig så här glad förut och det verkligen lyser om dig. ÖÖÖÖÖÖÖ VA??
Visst det är verkligen superbra om han tycker att jag ser lycklig och glad ut, men det är juh inte riktigt så det ligger till egentligen. Snarare tvärtom. Så fort man kliver innanför dörren här hemma så brýter man ihop. Men ja ja.. så länge de inte går ut över jobbet är det juh bra.

Nej nu ska jag faktiskt ta och leta reda på ett kuvert och frimärke och springa ner och posta brevet. Håller tummarna för att jag klarar det.

Tjopp på er!